Bus och bråklekar

Tips till vårdnadshavare

Prata om vad som är okej och inte:
Fråga ditt barn vad de tycker är okej i lekar och om det har hänt att de själva eller någon annan inte tyckt att en lek varit rolig längre. Hjälp dem att förstå att det är viktigt att lyssna på andra och att säga ifrån om något inte känns bra.

Förklara samtycke på ett enkelt sätt:
Berätta att det är viktigt att alla i leken är med på vad som händer. Förklara att om någon inte vill vara med längre, så ska man respektera det direkt. Fråga: "Hur kan du veta om någon tycker att det fortfarande är kul?”

Diskutera kroppsliga gränser:
Hjälp ditt barn att förstå att vi alla har rätt att bestämma över våra kroppar och att det är viktigt att respektera när någon säger "nej" eller ser obekväm ut.

Lyft fram vikten av att säga ifrån:
Prata om att det kan kännas svårt att säga ifrån när något inte känns bra, men att det är viktigt. Öva med ditt barn på vad de kan säga, t.ex. "Sluta, jag gillar inte det där.”

Uppmuntra dem att vara en bra vän:
Prata om hur de kan stötta en kompis som hamnar i en obehaglig situation, till exempel genom att säga något eller hämta hjälp från en vuxen.

Reflektera tillsammans:
Fråga ditt barn om det har hänt att de varit med om en lek som inte kändes kul längre. Hur hanterades det, och vad kunde ha gjorts annorlunda?

Tåget-uppmaning:

1. Undersök hur du leker med ditt eller dina barn!
Det är lätt hänt att vuxna förstärker stereotypa könsroller i sina lekar med barn, oftast helt omedvetet och givetvis ur en plats av välvilja. Därför är det särskilt viktigt att vi vuxna är medvetna om vilka stereotypa könsroller som kan finnas i det sätt vi leker på med våra barn.

Fråga dig själv som vårdnadshavare:

• Leker och busar jag på samma sätt med barnen, oavsett vilket kön de har?

• Är jag mer försiktig och varsam när jag leker med flickor (till exempel min dotter) än vad jag är när jag leker med pojkar (till exempel min son)?

• Tar jag oftare initiativ till högenergi-aktiviteter med pojkar, till exempel att vi ska brottas, kasta snöboll och liknande?

• Om ja: Vad beror det på? Vilken effekt kan det ha på barnens vardag, till exempel på skolan eller i deras sätt att leka?

Prata även med barnen om vilka olika sätt de upplever att ni skojbråkar i familjen eller omgivningen, samt vad de tycker och känner om det. Det är nämligen viktigt att synliggöra familjens olika könsroller inför barnet – och våga sätta ord på det! Det är först när vi synliggör dessa könsroller som barnet själv kan förstå att det inte nödvändigtvis förväntas att hen ska bete sig och agera på samma sätt, till exempel i sitt val av lekar och aktiviteter.

2. Fråga ditt barn:

• Upplever du att männen i släkten (exempelvis pappa, morfar/farfar, morbror/farbror eller manliga kusiner) skojbråkar mer med dig än vad kvinnorna i släkten gör (exempelvis mamma, mormor/farmor, morfar/farfar eller kvinnliga kusiner)?

• Önskar du att [ jag / mamma / moster / faster / mormor / farmor ] skojbråkade med dig oftare? Kanske lika ofta som [ mig / pappa / morbror / farbror / morfar / farfar ]?

3. Be ditt barn att berätta om någon gång de har lekt något som kändes "på skoj" men som kanske gick över gränsen.

• Diskutera tillsammans hur situationen kunde ha hanterats på ett bättre sätt och vad man kan göra nästa gång något liknande händer.

• Genom att prata öppet och reflektera kring ämnet hjälper vi barnen att utveckla sin empati, respekt för andras gränser och modet att säga ifrån när något inte känns bra. Tillsammans skapar vi en tryggare och mer respektfull miljö för alla!

Vill du fördjupa dig i ämnet kan du läsa mer här:
•Alla barn i centrum – ABC: www.allabarnicentrum.se Länk till annan webbplats.