Bus- och bråklekar
Vi reflekterar över skojbråkets gränser och konsekvenser samt hur vi kan hantera och förebygga det. Vi lär oss att skilja på lek och kränkande beteende för att främja en säker och respektfull skolmiljö.
Tips till vårdnadshavare
Bus- och bråklekar består vanligtvis av högenergi-aktiviteter och lekar som ibland ser ut som våld, men som inte är det. Några exempel är att fäktas med svärd eller pinnar, slänga dem på mjuka underlag eller genom att uppmana dem att slå knytnävslag på den vuxnas handflata.
Tidigaste upplevelsen av bråklekar hos barn kommer från vuxna runtom barnen som busleker med dem, till exempel genom att slänga upp dem i luften, ha kuddkrig eller snöbollskrig. Denna typ av lekar är vanligare bland pojkar än bland flickor, vilket många forskare beror på normer och könsroller. Det grundar sig helt enkelt i att vi vuxna leker mer hårdhänt med pojkar, och mer försiktigt med flickor – redan från tidig ålder.
För att minska bråklekar i barnets arena är det särskilt viktigt för vårdnadshavare att prata ihop sig med barnets mentor, personal på de fritidsgårdar- och klubbar som barnet besöker samt eventuell tränare på sportaktiviteter.
Här kommer några förslag på hur du kan prata med ditt barn om bråklekar:
- Vilka lekar tycker du klassas som "skojbråk"?
- Skojbråkar eller skojretas alla dina vänner på samma sätt, eller är det vanligare att till exempel de som är flickor gör det?
- Har du några kompisar som skojbråkar eller skojretas oftare än andra? Varför är det så, tror du?
- Vilken roll brukar du ha när ni skojbråkar – är du den som tar initiativet till att skojbråka (alltså den som startar skojbråket)? Eller är du den som helst vill att ni ska leka något annat, lugnare? Ändras din roll mellan olika vänner, alltså beroende på vem du är med? Om ja: Varför då?
Det är lätt hänt att vuxna förstärker stereotypa könsroller i sina lekar med barn, oftast helt omedvetet och givetvis ur en plats av välvilja. Därför är det särskilt viktigt att vi vuxna är medvetna om vilka stereotypa könsroller som kan finnas i det sätt vi leker på med våra barn.
- Fråga dig själv som vårdnadshavare:
- Leker och busar jag på samma sätt med barnen, oavsett vilket kön de har?
- Är jag mer försiktig och varsam när jag leker med flickor (till exempel min dotter) än vad jag är när jag leker med pojkar (till exempel min son)?
- Tar jag oftare initiativ till högenergi-aktiviteter med pojkar, till exempel att vi ska brottas, kasta snöboll och liknande?
- Om ja: Vad beror det på? Vilken effekt kan det ha på barnens vardag, till exempel på skolan eller i deras sätt att leka?
Prata även med barnen om vilka olika sätt de upplever att ni skojbråkar i familjen eller omgivningen, samt vad de tycker och känner om det. Det är nämligen viktigt att synliggöra familjens olika könsroller inför barnet – och våga sätta ord på det! Det är först när vi synliggör dessa könsroller som barnet själv kan förstå att det inte nödvändigtvis förväntas att hen ska bete sig och agera på samma sätt, till exempel i sitt val av lekar och aktiviteter.
- Fråga ditt barn:
- Upplever du att männen i släkten (exempelvis pappa, morfar/farfar, morbror/farbror eller manliga kusiner) skojbråkar mer med dig än vad kvinnorna i släkten gör (exempelvis mamma, mormor/farmor, morfar/farfar eller kvinnliga kusiner)?
Önskar du att [ jag / mamma / moster / faster / mormor / farmor ] skojbråkade med dig oftare? Kanske lika ofta som [ mig / pappa / morbror / farbror / morfar / farfar ]?
