För att arbetet med Tåget ska gå så smidigt som möjligt finns det två nyckelfunktioner som behöver finnas på plats. En, eller två, dedikerade kontaktpersoner på skolan som ansvarar för implementeringen av Tåget och dess dagliga drift. Och en koordinator på kommunen som agerar länk mellan skolans kontaktperson och den funktion som driver kommunens våldspreventiva arbete.

Vi möter koordinator Karin Eliasson och kontaktperson Patrizia Musarra för att ta reda på hur arbetet dem emellan fungerar.

Karin Eliasson, du är koordinator för Tåget i Botkyrka kommun. Vad innebär det?
– Jag arbetar som förebyggande socialsekreterare och i min roll som Tåget-koordinator fungerar jag som ett stöd för kontaktpersonerna ute på skolorna. Jag är även länken till Våldspreventivt center som är den funktion som ansvarar för Tåget i kommunen.

Vad för slags stöd bidrar du med?
– På vissa skolor som är i uppstartsfasen av Tåget är jag exempelvis med och håller i alla personal-pass. Jag kan svara på frågor kring materialet och metoden och eftersom jag får input från flera Tåget-skolor kan jag ge tips på hur andra hanterat vissa utmaningar. Jag är helt enkelt ett stöd så att kontaktpersonerna ute på skolorna inte ska känna sig ensamma i sitt arbete.

Patrizia Musarra, du är skolkurator och en av två kontaktpersoner för Tåget på Albyskolan F-9 och anpassad grundskola F-9. Vad ingår i din roll som kontaktperson?
– Jag och min kollega är ansvariga för Tåget-programmet ute på skolan och agerar som spindeln i nätet. Vi samordnar med skolledningen, med koordinatorn på kommunen och håller i personalpassen, alltså utbildar personalen i de Tåget-pass som de sen ska hålla för eleverna. Vi ansvarar även för Trygg bas-kartläggningen, som säkerställer att varje elev har en vuxen på skolan som de känner sig trygg med.

Varför är din roll viktig?

– Ibland kan arbetsbördan i skolan kännas väldigt stor och då kan tanken på att starta upp ett nytt projekt som Tåget kännas övermäktig. Då är det extra viktigt att min roll finns på plats eftersom jag skapar strukturer som underlättar arbetet och minimerar stress. Exempelvis arbetar jag med ett årshjul där det tydligt står vad som behövs göras och när. Jag ansvarar också för att Tåget-materialet finns tillgängligt på V-klass, påminner om att utföra passen med eleverna, och erbjuder stöd vid behov. Vid tuffare pass, när behov finn, medverkar jag i klassrummet för att stötta personalen. Jag skapar helt enkelt ramar och strukturer för Tåget-arbetet.

Vilka utmaningar möter ni i samband med att ni utbildar skolpersonalen i Tåget-passen?
Patrizia: Ibland uppstår värderingskrockar och det kan bli en del hetsiga diskussioner där jag som leder passen måste känna av när det är läge att avbryta. Vi pratar ju om värderingar och normer, och där har alla olika erfarenheter och åsikter. När vi går in i Tåget kommer alla deltagare överens om regler och förhållningssätt i samband med att vi diskuterar passen – detta kallar vi för ”Trygga rum”. Tanken är att vi ska vara trygga med att det som sägs stannar i gruppen samt att vi har en respekt för varandra och en god ton. Om det känns svårt kan jag alltid luta mig mot att vi i skolans värld lyder under skollagen och diskrimineringslagen.

Karin: Precis! Vi kan inte säga till någon vad dom ska tycka men vi kan luta oss mot lagen. För vissa personer är det nytt att arbeta med denna typ av frågor och vi måste vara öppna med att alla är på olika stationer i resan, vi måste vara ödmjuka inför att alla inte är på samma plats i värderingsarbetet.

Patrizia, hur har medvetenheten kring dessa frågor hos skolpersonalen förändrats under arbetets gång?
– Diskussionerna har utvecklats och leder till livliga samtal där personalen delar personliga och professionella erfarenheter. Man identifierar och problematiserar ämnen på ett annat sätt och det tror jag stärker samarbetet och skapar samsyn kring många frågor.

Slutligen, varför ska man hoppa på Tåget?

Karin och Patrizia: För att det är jätteviktigt och väldigt roligt att arbeta med!